På uppmaningen ”Var redo” svarar fredsskadade numera reflexmässigt ”var?” och ser sig förvirrat om. Därför är det mer än välkommet att vi fått en utredning om försörjningsberedskap på bordet. Den är inget mästerverk och den har fått kritik med olika god precision från flera håll. Men den har ändå gjort en genomgång av hur illa det är och utan att riktigt säga hur svårt det blir att ställa saker tillrätta. Den futtiga miljard som äskas i slutet inser nog alla att den inte kommer att räcka långt.
Svårt att se de stora dragen
Att det har varit svårt för utredarna att se de stora dragen blev tydligt vid ett panelsamtal som branschföreningen Foder & Spannmål ordnade i samband med sin stämma i början av februari. På scenen satt Patrik Strömer, Livsmedelsföretagen, Lena Lind, Livsmedelsverket, Ulrika Dahlin, Svensk Dagligvaruhandel, Patrik Myrelid, Lantmännen, och sist men inte minst Martin Allard, utredningens sekreterare. Den senare var inte ensam om att ha varit involverad på något sätt i tillkomsten av utredningen, och därför gavs ett gyllene tillfälle att fråga panelen om vilka faktorer av strategisk betydelse som skulle ha störst begränsande inverkan på en tillräcklig dimensionering av landets livsmedelsförsörjning för att klara kris, avspärrning eller krig.
Förutom åkerarealen som finns nämnd i utredningen var panelen rörande överens om att de begränsande faktorerna var tillgång till energi – företrädesvis el och drivmedel – samt logistik.
En infrastrukturfråga
Mot bakgrund av det svaret är det högst anmärkningsvärt att utredningen inte adresserar de frågorna, utan håller sig till sådana mindre företeelser som går att ge Livsmedelsverket i uppdrag att lösa. För att lösa energi och logistik skulle ju kräva krafttag och att frågan om vår livsmedelsförsörjning kopplas samman med de stora infrastrukturfrågorna. Det är ju något som diskussionen skulle må mycket bra av, eftersom den också skulle lyfta vår inhemska förmåga att förse befolkningen med tillräckligt med mat till den nivå där den hör hemma, och inte tillsammans med fördelning av forskningsmedel.
För visserligen utgör lantbruket inte mer än ungefär en halv procent av landets bruttonationalprodukt, men ta bort den halva procenten så får ni se hur mycket som blir kvar.
Dimensionering
I klartext handlar försörjningsberedskap om dimensionering. Den sedan snart fyra decennier begravda jordbrukspolitiken formulerade det som att vi skulle vara 80 procent självförsörjande under fredstid för att kunna vara självförsörjande i händelse av kris eller krig. Samtidigt kan vi konstatera att beredskap inte handlar om att lagra livsmedel för en hel kris- eller krigsperiod utan för att vara redo för en omställning.
Ukrainas spannmålsproduktion är ett utmärkt exempel på hur det kan fungera. Som vi vet befinner sig landet sedan 2014 i krig med Ryssland och sedan två år i storskaligt krig. Under krigets inledande fas uppstod stora problem med att exportera spannmål. Ryssland gjorde i vetskap om spannmålsexportens betydelse för Ukrainas ekonomi, allt för att förhindra och om det inte gick allvarligt försvåra exporten.
Tillbaka igen
Före kriget exporterade Ukraina 70 miljoner ton spannmål främst i form av majs och vete. Den volymen minskade drastiskt 2022 och även under inledningen av 2023, men under de senaste månaderna har exporten kommit upp i nivåer som motsvarar de före den storskaliga invasionen. Och då ska vi komma ihåg att 30 procent av landets åkerareal är minerad. Bokstavligen. För de kommande åren räknar landets spannmålshandel med att den odlade areal ska öka från 20,8 miljoner hektar till 25,3 miljoner hektar. Det är en ökning som landets logistikapparat i dagsläget inte har kapacitet att klara av. Allt enligt Mykola Gorbachov, vd för Ukrainas spannmålsbyrå, som också medverkade vid Foder & Spannmåls stämma. Det är vad man kan kalla en omställning.