I år är det 30 år sedan folkomröstningen om ett svenskt EU-inträde. Bankkris, 500 procents reporänta och hotande massarbetslöshet fick svenska politiker över partigränserna att inse att det inte längre var ett alternativ att stå utanför. Svenska lantbrukare hade efter spårbyte, avreglering och Omställning 90 kastats huvudstupa ner i enkronasträsket där kostnadsjakt var enda hållbara strategin. Med medlemskapet förvandlades omställning och avreglering till avställning och omreglering, och för lantbruket infriade medlemskapet i det stora hela förväntningarna.
Men vägen framåt har inte varit fri från fallgropar. Med våra svenska myndigheters nit och redlighet och en nationalkaraktär av att alltid vara bäst i klassen tar vi alltför okritiskt till oss EU:s lagar och regelverk utan att lägga ner tillräcklig kraft på att åstadkomma undantag som skulle kunna gynna eller i sämsta fall skona svenska lantbruksföretag. Finland som kom med samtidigt visade en helt annan inställning och lyckades skapa undantag som främjat den egna livsmedelsproduktionen.
Maktfördelning på tre
När det nu är val till EU-parlamentet kan det vara på plats med en liten lektion i statskunskap. Många avfärdar parlamentet som mindre betydande eller inflytelserikt, men det är helt fel. I EU stiftas lagar i form av förordningar som måste införlivas i medlemsländernas lagar som de är skrivna och direktiv som kan anpassas på nationell nivå i en så kallad trialog.
Kommissionen utarbetar förslag som bereds av särskilt utsedda rapportörer till parlamentets utskott, som sedan lägger fram dem för beslut i plenum. Därefter tas förslagen upp av ministerrådet, som består av medlemsländernas ministrar för det aktuella området och en förhandling mellan kommissionen, parlamentet och ministerrådet tar vid. För att ett förslag till ny förordning eller direktiv ska gå igenom måste ministerrådet vara enigt.
Detta är en maktfördelning som kan ge enskilda EU-parlamentariker stort inflytande under förutsättning att de vinner förtroende i de utskott de sitter i. Många svenskar med erfarenheter från EU-parlamentet vittnar om att du som enskild parlamentariker kan ha betydligt större inflytande än du har som ledamot av Sveriges riksdag.
Illgrön giv
Under den senaste mandatperioden för kommission och parlament har EU:s påverkan på svenskt skogs- och jordbruk blivit alltmer uppenbar. I grunden låg ett tydligt mandat för den för fem år sedan tillträdande kommissionen att driva en grön politik, allt under mantrat den gröna given.
För jordbruket innebar det bland annat livsmedelsstrategin Farm to fork som dömdes ut av oberoende (och beroende) analytiker som ett riktigt stolpskott som skulle leda till mindre och dyrare livsmedelsproduktion, dyrare mat, ökad import och sämre levnadsstandard på landsbygden. På lagsidan fick vi bland annat förslagen till hållbar användning av växtskyddsmedel, som bedömdes kosta sex miljarder euro årligen och en gemensam naturrestaureringslag som med föreslagen tillämpning skulle lägga en våt filt över markanvändningen på en femtedel av Sveriges yta.
Lyckligtvis har de förslagen stoppats, i alla fall tillfälligt, men de ger ändå en tydlig markering om hur viktigt det är att vi låter rätt personer representera oss både i parlament, kommission och på ministernivå.
Granska kandidaterna
I det här numret av Lantbrukets Affärer har vi ställt ett antal frågor som vi anser ha stor betydelse för det svenska lantbrukets konkurrenskraft. Läs och lär. En utvidgad version kommer att läggas ut digitalt.
Notera dock att även om det är många som säger sig vilja arbeta för det svenska lantbrukets sak är andra intressen överordnade, inte minst miljöintresset. Under den innevarande mandatperioden har fem ledamöter haft ordinarie plats i EU-parlamentets miljö- och livsmedelsutskott, medan vi endast haft två ersättarplatser i jordbruksutskottet, som beslutar om den viktiga gemensamma jordbrukspolitiken. Av uppgifter i andra medier framgår att detta förhållande med största sannolikhet kommer att bestå.
Kom ihåg att genom det låga valdeltagandet i EU-valet så väger varje röst tyngre än i det svenska valet, drygt 1,5 gånger så mycket baserat på valdeltagandet i de senaste valen.