Att vara lantbruksföretagare är komplext. Du måste behärska ekonomi, marknad, anpassning till lagstiftningar, regler och standarder och ovanpå allt detta en biologisk produktion som påverkas och ibland styrs av faktorer som vi inte kan påverka.
Ekonomi har vi lärt oss genom att lära ekonomin att utveckla bidragskalkylering och driftsplanering, ett sätt att bygga företagsstrukturen nerifrån och upp, där ofta den egna insatsen i form av eget arbete och kapital glöms bort. Detta till skillnad från traditionell kapitalism, där förräntning av kapital och ersättning för egna insatser i slutändan utgör kärnan och har styrt all ekonomisk verksamhet. Något som lantbruket under galgen börjar lära sig.
Överlämnat marknadsansvaret
Det självklara i att vi alltid behöver mat och att det ska borga för att det alltid ska finnas ett lantbruk har lett till att vi med varierande framgång lämnat över ansvaret för marknadsanpassning till våra ekonomiska föreningar. De föreningar som varit framgångsrika, som Arla och Lantmännen, har även de fjärmat sig från primärproduktionen. I takt med att handeln önskat större och färre leverantörer har föreningarna själva strukturrationaliserat och drivit på en likartad strukturrationalisering i jordbruket. Tydligast är den inom äggproduktionen, där en producent står – eller i alla fall har stått för – en femtedel av volymen.
Industriellt tänkande
Som lantbruksföretagare måste du också följa lagstiftningen, något som de flesta inte har några större problem med. Men en industri som känner sig pressad av en missriktad och i alla fall delvis felaktig klimatdebatt tvingar primärproduktionen att i hållbarhetens namn ta på sig ytterligare regelverk och certifieringar. Dessa hämtas ofta från industrin med samma typ av rutiner och dokumentstyrning. För en lantbrukare kan det i det finstilta i avtalen handla om hundratals olika standarder.
Förutom att det finns ett antal slamkrypare i avtalen bortser dessa och rutinerna ofta från att lantbruk handlar om biologisk produktion och att den i högre grad och på andra ibland oförutsebara sätt påverkas av yttre faktorer. Även om det globala certifieringsföretag, SGS, som Arla överlåtit sin kontroll av Arlagården till, utger sig för att jobba för att slutkonsumenten ska kunna lita på att mat och dricksvatten är kontrollerade och säkra innebär det inte att de är kompetenta att bedöma biologisk produktion.
Produktionsbiologiskt tänkande
I lantbruket går det inte att minimera det oförutsedda, bara att vara beredd på att hantera det. Det ingår i företagandet i lantbruket att vara beredd på att hantera det oförutsedda och även det som kunnat förutses men inte förhindras. Det är den entreprenöriella essensen i att vara lantbrukare. Där skiljer sig jordbruk och industriell produktion radikalt åt.
Medan man i industrin arbetar för att hela tiden minimera variationen går lantbruket – även precisionslantbruket – ut på att hantera variation. Man skulle till och med kunna säga att det är själva kärnan i jordbruket. Variation borgar för anpassning till olika förhållanden och är också grundbulten i den evolution som lett fram till våra tamdjur och odlade växter. Den varken går eller bör kontrolleras bort.
Teori, praktik och omdöme
För en person som inte förstår detta och som ser det som sin uppgift att kontrollera, bedöma och tillrättalägga verksamheten i den kanske mest komplicerade produktionsgrenen mjölk går det lätt att finna fel. Om det bara går ut på att finna fel skulle det för en sådan person vara ett misslyckande att lämna en gård utan en rad avvikelser. Men en avvikelse behöver med nödvändighet vara ett fel, utan just bara ett uttryck för den variation som naturligt förekommer i lantbruket.
Att lära sig att förstå detta tar lång tid. Det räcker inte bara med teoretisk kunskap, det behövs också praktisk erfarenhet och omdöme. När nu lantbrukets kunder och egna föreningar utvecklar alltmer avancerade kontrollsystem för att minimera marknadsrisker är det också deras ansvar att borga för att de personer som är tillsatta för att göra kontrollerna äger kunskap, praktisk erfarenhet och omdöme. Annars riskerar vi att vår svenska livsmedelsproduktion kommer att kontrolleras till döds.