Entropins lagar lär oss att världen går mot ökad oordning och att vid tidens ände – inför nästa big bang? – återstår bara svarta hål och diffus värme. Att försöka motverka detta är fåfängt och kostar bara energi.
Samtidigt är livet på jorden ett bevis på att det går att skapa ordning på detta sluttande plan mot kaos. Visserligen bygger de kemiska och biologiska processer som skapar förutsättningarna för liv på vår planet också på sönderfall, antingen i form av nyttjande av lagrad energi i kemiska föreningar eller fusionskraft från solen. Genom fotosyntesen i växternas kloroplaster, naturens egna solceller, omvandlas energin från solen till kolföreningar som i sin tur driver flertalet biologiska processer.
Det här är grundskolekunskaper, men ibland är det bra att kunna påminna om dem, i synnerhet när energi blivit geopolitik och försörjningsförmåga och resiliens politikernas kanske viktigaste uppdrag. Allt annat – välfärdsstaten inräknad – är sekundärt i förhållande till detta.
Nyttja kärnkraft
Det borde också bana vägen för bioenergi. När avigsidorna med fossilberoendet blev påtagliga under 1970-talets energikris växte intresset för jord- och skogsbrukets möjligheter att göra oss mindre beroende av oljeproducerande länder och istället ta fram egen förnybar energi. Det var i och för sig ingen nyhet. Innan industrialismen drevs vårt samhälle i hög grad av muskel- och vedkraft. Med kända effekter i form av hårt arbete och massiv avskogning.
Nu ska vi ersätta de fossila bränslena och drivmedlen och på medellång sikt kan vi producera planerbar el med hjälp av det radioaktiva sönderfallet. Men på kort och lång sikt är det mycket smartare att använda det utlokaliserade fusionskraftverket solen, både direkt genom fotosyntes och solceller och indirekt i form av de soldrivna flödena vind och vatten.
Biomassans logistiska fördelar
Men det kräver också att vi löser logistik och lagring. Det är samma typ av problem oavsett om det handlar om vindkraft eller biomassa från skog och åker. Fördelen för biomassan är att vi i hög grad redan byggt upp system för detta, medan infrastrukturen för att samla in och lagra solenergi i form av el från större solcellsparker och framförallt vindkraften saknas. Problemet för biomassan är konvertering och uppgradering till el och drivmedel.
Kapacitet att öka
Jordbrukets primära uppgift är att producera livsmedel. I nuläget klarar vi det sisådär, i alla fall om vi ställer den inhemska produktionen mot konsumenternas val. Men systemet innehåller också en viss dynamik. Med ändrade villkor i form av stärkt konkurrenskraft för den svenska produktionen finns kapacitet att öka, även om det kan kräva några år med tanke på leveranstiden för mer ryggbiff. Vi har också två buffertar i form av – i alla fall ett ”normalår” – överskottsproduktion av spannmål och en stor jordbank i form av extensivt nyttjad vall. Till det kommer möjligheten att öka nyttjandet av mosaikmarker för bete.
Öka verkningsgraden
Men livsmedelssystemet innehåller också stora läckor. Av det kol som jordbruksmarken binder in under ett år går 80 procent tillbaka till atmosfären i form av nedbrytning av skörderester och organiskt material innan det kommer in i livsmedelssystemet. Här finns en enorm potential att ta vara på sidoflöden från både växtodlingen och djurhållningen.
Och det är här biogasen kommer in som något av ett Energi. Förutom att kunna leverera uppgraderad energi minskar biogasproduktionen också kväveförlusterna i systemet och utsläpp av klimatgaser i form av metan och lustgas. I kombination i bioraffinaderier som kan ta hand om högvärdiga proteiner, fibrer och specialkemikalier blir bioenergi ett självklart steg i en trappa där vi utnyttjar materiens inneboende strävan mot kaos till att skapa ordning.