Efter fem år i skuggan av ett ur produktionsbiologiskt perspektiv obegripligt domslut från EU-domstolen verkar det äntligen klarna något kring möjligheterna att använda gensaxen vid förädling av jordbruksgrödor. Crispr/Cas 9 som den mest kända metoden mer formellt är döpt till, anmäldes till EU-domstolen för att den skulle klassas som GMO.
Olika metoder för att åstadkomma mutationer använts inom växtförädling under hela 1900-talet, varav flera är betydligt mindre precisa och mer tvivelaktiga för dem som utför arbetet. Det rör sig exempelvis om starkt mutagena kemikalier som aldrig skulle godkännas för användning någonstans om de togs fram idag, och olika former av radioaktiv strålning.
Men den nya tekniken var uppenbarligen farlig eftersom den var ny. Domstolen gick på anmälarnas linje och geneditering klassades som GMO. Sorter som togs fram med den tekniken skulle genomgå samma prövning och ha samma krav på märkning som transgena sorter som framställts med införande av nytt genetiskt material med hjälp av restriktionsenzym. Beslutet lade en våt filt över arbetet med växtförädling inom EU och flera förädlingsföretag flyttade sin verksamhet till andra delar av världen.
Subversiva forskare
Forskarsamhället förstod dock det absurda i beslutet och många förädlare fortsatte ändå arbeta med tekniken. Det har även pågått en kanske inte så högljudd men dock ihärdig lobbykampanj för att ta bort GMO-filten från gensaxen – som en forskarnas egen underjordiska upprorsrörelse.
Med det förslag till ny reglering av nya genetiska tekniker som EU-kommissionen presenterade i början av juli kan vi konstatera att det här arbetet har burit frukt. I alla fall delvis. Som alltid inom EU handlar det om kompromisser, något som åtminstone i det här fallet är bättre än den tidigare rådande situationen.
I korthet innebär förslaget att sorter och mutationer som tagits fram med geneditering delas upp i två kategorier, NGT1- och NGT2-växter. NGT står för New Genomic Techniques. Den första kategorin är växter som skulle kunna tas fram med konventionella förädlingsmetoder inklusive korsningar med andra arter. Dessutom ska storleken på förändringen av genomet vara begränsad. Alla andra växter som inte uppfyller NGT1-kraven och framställts med ny förädlingsteknik ska klassas som NGT2 och likställs med GMO-växter och de krav som gäller för dem.
Enormt steg framåt
Naturligtvis är detta ett välkommet beslut. Gensaxen, som förutom att ha belönats med Nobelpriset i kemi, innebär genom sin precision och säkerhet i hanteringen ett enormt steg framåt jämfört med andra mutationstekniker. Den har bara en begränsning – som också är en av dess fördelar – och det är att den eliminerar det inslag av slump som andra tekniker har byggt på. I forskningen finns ju alltid den delen av kunskapen som vi inte vet att vi inte vet, så det blir kanske inte så mycket ”Ojdå!” i förädlingslaboratorierna i framtiden.
Men desto mer av ”Yes!”. Möjligheten att kunna använda den nya tekniken är avgörande för att vi ska klara att producera tillräckligt med mat för en växande befolkning och samtidigt minska påverkan på miljö och klimat. Det handlar om resistensförädling, förbättrad kvalitet, förbättrat växtnäringsutnyttjande, bättre rotutveckling, ökad konkurrensförmåga mot ogräs, styrd mognadstid – ja, listan göras lång.
Oekologiskt
Störst betydelse skulle tekniken få i den ekologiska odlingen, där möjligheterna att använda de produktionsmedel som är tillåtna i konventionell odling är ännu mer begränsade och där framför allt behovet av resistenta sorter är extra stort. Därför är förslaget att användning av NGT-växter oavsett klass inte skulle vara tillåtet i ekologisk odling fullständigt obegripligt. I synnerhet med tanke på att den ekologiska odlingen redan idag har svårt att konkurrera, och att nå det föreslagna målet på 25 procent ekologisk odling inom EU skulle innebära ännu högre matkostnader för EU-medborgarna.
För våra förädlare som redan lämnat startblocken med exempelvis nya sorter med förändrad stärkelsesammansättning, minskad risk för brunfärgning och ett rent potatisprotein är förslaget till ny reglering så klart extra välkommet. Men ännu mer välkomnar vi det med tanke på vad det kommer att innebära för en hållbar intensifiering av växtodlingen.